Idag var då dagen jag skulle åkt öppet spår och just nu känns det skit att jag inte kunde åka loppet. Men säger kroppen ifrån till träning så kan man ju egentligen inte göra så mycket. Allt flöt på skitbra fram till en dag i höstas när jag fick jätteont i magen och trodde jag skulle tuppa av efter ett cykelpass första tanken som slog mig var att jag bara ätit dåligt. Men dessvärre var det nått som gjorde att jag fick ont som behövdes tas bort. Operation är nu gjord och jag har smått börjat komma tillbaka till träningen i lugn takt. Ingen stress loppet finns kvar det kanske inte blir öppet spår nästa år men man vet aldrig vad som väntar, prio ett är att träna mig tillbaka igen. Så trots att det känns pissigt just nu ikväll att jag inte åkte så vet jag att jag tog bästa beslutet för mig i nuläget.